Läser min egen text och suckar. Gnäll och gny! Nej, nu banne mej ska jag lära mej att tänka positivt, se möjligheter, sluta klaga hela tiden!
EGENTLIGEN är jag djupt tacksam för mitt liv, jag är frisk, stark och har det hur bra som helst. Massa fina människor omkring mej, fantastiska vänner och underbara föräldrar, jag menar bara en sån sak!
Solen skiner, vitsipporna står och fryser om tårna bredvid min vackra väg till jobbet. När jag väl kommer fram har jag nåt vettigt att göra och trevliga kollegor att fika med. Jag kommer hem till en stor, hyfsat nystädad lägenhet, har en bil som rullar och pengar så jag klarar mej.
Vad i hela friden har jag att klaga på då? Jag har det som en "pärla i gull".
Därför borde jag alltså ta tag i mitt liv och försöka göra nåt för resten av världen istället! Kanske börja med att förgylla dagen för nån annan istället för att bara stirra in i min egen lilla navel och smågnälla över bagateller.
Se möjligheter!
Vara trevligare mot folk!
Sätta igång och göra storverk!
Sudda bort min sura min och LEEEEEEE!
*pustar*