Barfotabarn på bullfest

Med ljuset och solen kommer min sociala förmåga tillbaka. Jag kryper ur min gråa filt och börjar umgås med folk igen, bjuda på middagar, orka göra saker på kvällarna.

I lördags var det barnteater och jag lånade med mej ett par lagom gamla barn och gick dit. Satt där på golvet och fnissade lika mycket som ungarna. Efter en stund kom den ene och kröp upp i mitt knä, för att komma upp en bit och se bättre. Denna självklarhet hos barn! Jag satt där och bara fylldes av värme.

Efteråt smet vi in på biblioteket och läste saga för fiskarna i akvariet. Där satt vi i godan ro, till mammorna kom och ville fika. Och så var barnen hos dom istället och förtrollningen var bruten. Det är en helt annan sak att vara ensam med barnen, då kan man vara hur barnslig som helst.

När jag har hand om barnen själv då har jag stenkoll på dom, vet var dom har sina mössor, hör minsta pip och lyssnar på allt dom säjer. När jag fikar med mammorna också är barnen bara i bakgrunden och avbryter vuxensamtalet. Det är därför jag gillar att låna dom själv ibland. Jag är en mycket bättre moster då!

Igår var det picknick i solen! Jag har en liten lägenhet som inte är särskilt barnanpassad, så ungarna tycker inte det är så kul där, det är mycket roligare att vara hemma hos nån som har egna barn, och leksaker och stort hus att springa runt i, och det kan man ju förstå.
Men på våren kommer dom. Det finns en stor, fin lekpark utanför, med linbana, gungor och en rutschkana. Så igår fick dom busa runt där och sen var det fika med bullar och varm choklad. Plötsligt hittade vi små högar med strumpor och skor överallt, då hade barnen tagit av sej barfota.

Alla barnen var ute och lekte i solen utom min lille gudson. Han bara försvann! Vi återfann honom inne i min trappuppgång, där han åkte hiss, upp och ner, upp och ner! DET var kul!

Åh, det är VÅÅÅÅR!

Och jag har planterat penseer och påskliljor på balkongen!