har Lillebror och jag en ny rutin när vi promenerar. Han har en tendens att dra iväg i kopplet. Det gillar inte mina axlar, 30kg setter känns. Jag har dragit in honom, rutit åt honom, berömt och allt vad jag nu kommit på. Nu stannar jag helt enkelt och kallar så han kommer till min sida igen. Först då fortsätter vi att gå. Han har blivit lugnare och jag tycker det fungerar ganska bra.
Jag vill ju inte att han ska gå fot, då kan han ju inte snusa och rasta av sig.
Tiden får utvisa om det fungerar.
Jag är ledig på fm idag. Jobbet är stängt. I em är det begravning för vår chef.
Det känns alltid jobbigt med begravning, även om det inte är en släkting. Dessutom kommer det var hur mycket folk som helst. Det kommer agenter och vänner till honom från hela världen. Det är frivilligt att gå, men jag kände att jag ville. Vi är några från jobbet som bestämt möte en stund innan, så vi kan gå dit tillsammans. Känns bäst så.
Nu är det väl bäst jag går och badar. Sen måste jag leta fram lite passande kläder.
Tjingeling!
Såg på tv att någon hundexpert sa att man skulle stanna och göra ingenting. Då kommer hunden på att det inte leder någonstans att dra och slutar med det.. du verkar vara inne på det spåret.
2007-03-07 10:13:14
Doris
Men det måste jag prova!
2007-03-07 10:15:18
crackgrrl
Min hund gor likadant. fast han vager bara 2 kg sa det spelar ingen roll forutom att det ar irriterande. Jag tror att man kan lara hunden att skilja pa nar man vill att den skall ga fot och nar det ar OK att sniffa runt etc -- har nagot svagt minne av det fran nar vi gick i valpskola. Annars funkar det alltid, vad man an vill pranta in, att bara sluta med vad det nu ar man haller pa med.... de brukar fatta ganska snabbt.