Mera gröt

Ibland när man är frisk, kan man pyttelite önska att man vore sjuk. Lite lagom, så att man kunde mysa i soffan med täcke, kudde och day-tv. Godis och te. Lite snorigt, bara. Men när man väl är sjuk är det ALDRIG så där. Är man bara lite lagom förkyld så tar man sig inte ledigt, man jobbar ju ändå. Och är man tillräckligt sjuk för att vara hemma, då orkar man inte direkt mysa. Det blir inte mysigt.

Men nu! Vi har ju varit supersjuka och mått asdåligt. Nu är vi genast bättre tack vare penicillinet. En fälla då är ju att tänka "nu är jag ju frisk, jag borde verkligen jobba" men enligt läkaren skulle vi vara smittsamma i några dagar. Jag vet inte hur väl det stämmer men vi kör på det, det blir bäst så. Vi är smittsamma och dessutom blir vi trötta om vi härjar för mycket. Så idag har vi haft en fin dag - vi har städat lite lojt i köket, möblerat om (min favoritsituation ever - att möblera om), vi har suttit ner, jag lagade mat som tog över en timme. Inget speciellt - kyckling i ugn och så risnudlar och wokade grönsaker, men det fick ta lång tid. Så är det aldrig annars. På helgerna när vi väl är lediga måste vi städa och handla och aktivera oss, allt på en gång. På vardagarna äter jag lunch själv och då blir det en burk makrill ungefär. På vardagkvällarna blir det hastig middag efter dagis.
Det var fint.

Sen har vi städat ett skåp i lekrummet där det finns pysselsaker och barnen har pysslat och vi har legat på golvet och lekt med bilar och flygplan och lego. Ett tag försökte vi städa lekrummet också men då blev vi nästan svimfärdiga.

Att kunna svälja utan att det gör alltför ont är en gåva; vi har druckit kaffe och ätit mariekex och blivit alldeles kollriga över de ljuva snälla smakerna.

Och så har vi lyssnat på Pengabrorsan och slutligen åt vi molinogröt istället för middag. För mig är det ett vedertaget begrepp, alltså molinogröt, men jag måste fråga, känner resten av världen till den? jag trodde det ganska länge, det är en gröt mormor ofta gjorde när jag var liten. Sen när jag var vego i några år fick jag hennes gamla ex av Vegetariska kokboken från 70-talet nån gång (med så trista bilder att man häpnar, den avskräcker verkligen från vegetarianism) så hittade jag receptet där och då tänkte jag att det kanske är något unikt för just den boken? Lite proggigt och sjuttital.

Alltså: Vet ni vad molinogröt är?