Huvudet och bihålorna värker. Ger det sig inte snart måste jag väl kapitulera och ringa vårdcentralen och se vad de säger. Jag har ju inte bihåleinflammation (ingen feber, inte sådär dödsont, ingen gul snuva) men det slutar ju aldrig värka och trycka. Det blir bättre emellanåt men så åker jag på nån liten förkylning och så är det färdigt igen. Och tre förkylningar sen jul är det nu. Jag vet inte vad de kan göra åt det dock. Rinomar? Kortisonnässpray? Spola undviker jag ju helst....
Uppsatsskrivandet går tväruselt. Jag vill bara inte. Jag tycker att jag bara upprepar mig och jag är osäker på formen jag sammanfattar undersökningsresultaten i. Och så har jag inget att skriva. Det är baksidan av att vara kortfattad. Dessutom börjar mitt detaljseende göra sig påmint: jag börjar få svårt att få överblick av vad jag håller på med. Jag har kommit upp i 20 sidor nu och det är väl ungefär gränsen.... gah. Det blir ingen forskare av mig, men det visste jag ju redan.
Jag surfar mest på kattsidor och lyckas absolut inte få till den rätta pressen på mig. Men jag ska avsluta sammanfattningen av undersökningen, sen mailar jag ut den utan analys och tar tag i en ordentlig storstädning i eftermiddag. Och försöker få till resten till inlämningen till handledaren.
Fan. Jag vill bara få det klart. Förut hade jag ambitioner att faktiskt få till en bra uppsats. Nu vill jag bara ha den klar. Min brist på helhetssyn är ett klart handikapp i sådana här sammanhang.