Jag är bakfull som en liten kamel. Dessutom har jag en liten bula med tillhörande litet blåmärke i pannan efter att jag slog huvudet i sänglampan när jag kravlade mig upp i min överslaf vid halv fyra-snåret inatt efter ohemult mycket rödvin och fantastiskt mycket dansande. Om någon trodde att körer har små städade fester så kan de ju ändra uppfattning ungefär NU. Maj gad. Det här var längesen.
Och sen upp åtta igen och glatt glittra iväg ett tvåstrucket h. Hrm.
Och så har en gammal flirt tagits upp igen. Jag vågar aldrig lita på att de egentligen finns, flirtarna, om det inte sägs rätt ut alternativt att det hånglas bakom en dörr eller så. Den dåliga självkänslan vill liksom inte lita på att min magkänsla kan ha rätt. Men jag måste lära mig. Den har rätt. Vi har haft ett gott öga till varandra alltid. Och ja, det är ju så uppenbart att det finns något. En liten gnista. Och det är roligt och skoj och så jävla bekräftande. Och det blir absolut inget mer och det är också bra för det skulle enbart resultera i krångel och gnistan skulle försvinna och det skulle bli smutsigt. Så fram för mera dans dans dans och menande blickar och nästan-beröringar.
Och sen ingenting mer. Bara att tro på att det inte bara är jag som inbillar mig.
Men nu ska jag äta upp min mat och ta ut pengar och åka och hälsa på missen och imorgon måste jag skriva uppsats så tangentbordet glöder. Tjoho.