Ja, det går ju inte att göra annat när man har sex bedårande birmabebisar som klättrar på en. Hon som jag framför allt skulle titta på var lite självständig av sig och tyckte att hon kunde pyssla med lite annat medans de andra klättrade, men sen hittade hon lite snören på min tröja och låg längre i mitt knä längre än uppfödaren någonsin sett henne ligga stilla.
Och de stora katterna. Mamman. Herremingud vilka vackra katter.
Och sen pratade jag med mamma och hon berättade att hon betalar halva katten som examenspresent.
Så ja. Jag har inte officiellt sagt ja än. Jag har lovat att fundera i ett par dagar. Men det blir en vit ulltuss som flyttar in här om några veckor. Det blir det. Ty jag är kär.
:)