Vi fick

tråkigt besked på jobbet igår. Ägaren till min arbetsplats har hastigt gått bort. Eftersom det är ett familjeägt företag där både han och familjen arbetade dagligen, var det ingen främling.

Han var inte lätt att arbeta för. Han styrde sitt företag med järnnypor. Kraven var ibland orimligt höga, men han var alltid rättvis. Jag beundrade honom för hans oerhörda kompetens.
Han gjorde ett litet företag på 60-talet till ett världsledande exportföretag idag.
Och nu är han borta.

Naturligtvis kommer även oron för vad som händer nu? Det kan bli allt från kaos till något riktigt bra, och jag hoppas givetvis på det sista.

Stämningen är dämpad här idag.