Perssons Pack + Jakob Hellman. 1991. Pophistoria. Tycker jag. Hellman har ett blåsilvrigt glitterlinne på sig. Bara en sån sak!
Kolla här!
Igår jobbade jag och barna sov hos barnvakt eftersom min man agerade ordförande på ett föreningsmöte på kvällen. När jag kom hem vid midnatt satt han och spelade på sin gitarr med nyfunnen spelglädje och jag slog mig ner bredvid honom och sköt självkritik och larvighet åt sidan och SJÖNG. Vi sjöng Elvis och Johnny Cash och Yazoo och Broder Daniel och Perssons Pack. Jag ansträngde mig och sjöng rakt ut, ja, fint i vissa små mikrosekunder. Vi satt uppe till två. Sen hade Flake djupa spår i fingertopparna.
Idag har jag grym huvudvärk och lite ångest över att inte få tag på snubben jag måste få tag på.