Knasdrömmar som går ut över vakenlivet. Jag vet inte, men jag drömde ångest och sönderskurna fingertoppar (och sms till och från ctrn - du är ett stöd till och med när jag drömmer :)). Och sen var det någon som fick vinterkräksjukan, fast från andra hållet liksom, så sen drömde jag om bajs och illamående och lyckades inte vakna ur det förrän de ringde från jobbet och jag var tvungen att tvinga upp mig. Phu.
Och nu är det den vanliga kampen om uppsatsen. Uppsats schmuppsats. Jag tänker mest på vad jag ska ha på mig på jobbet. Det lutar åt camperstövlar, tjocka strumpbyxor eller leggins, kort jeanskjol, och turkost långt linne, svart top och mossgrön munkjacka (jag glömde min svarta kofta på jobbet igår, och jag ska till filialen idag).
Det VIKTIGA alltså.
Och så börjar exet spöka igen av nån jävla anledning. Men det är väl för att jag vacklar till. Allt elakt kryper in under skinnet. Jag vill vara stark och glad. Men så fort jag tänker att jag är det (som igår kväll till exempel) så straffar det sig såhär.
Blörk.
Och det här är vad alla har sagt om mig:
"Håll dig borta från honom han kommer att såra dig"
Det här är vad alla har varnat mig:
"Du är så bräcklig, det kommer att krossa dig"
Det här är vad alla har sagt om mig:
"Håll dig borta från elden, gå inte ute, bär alltid mössa, klä in dig i wellpapp för du kommer skadas, ge dig aldrig hän. Du har såriga leder, du kommer att skrapa dina knän."
Och det här är vad magen säger om dig:
"Du gillar mig för mycket, det måste va nåt fel på dig."
Det här är vad hjärnan har sagt om mig:
"Jag måste va galen, jag har aldrig känt så mycket som när jag gör när jag är med dig."
Säkert - Det här är vad dom säger