Jag fryser så handlederna värker. Och en förkylning tycks vara på ingående och då är det INTE skönt för bihålorna att gå hem i tio minusgrader och snålblåst, kan jag meddela.
Men slut på gnället. Igår jobbade jag, och jag ska kanske jobba imorgon. Det beror på om han som förvarnade sig eventuellt sjuk faktiskt stannar hemma och om jag lyckas hålla förkylningen hyfsat stången. Jag har insett att jag måste hålla ner de fasta timmarna, precis som chefen påpekade för mig igår, för de där sjukvikariaten kan lätt springa iväg och bli många. Och med min historia MÅSTE jag ta det lugnt och inte riskera att ramla igenom.
Dock avskyr jag verkligen att vara den man ringer till när nån blir sjuk. Det finns inget värre än att ha ställt in sig på att vara ledig och så bli väckt tidigt av en telefonsignal och frågan om man kan komma. Eller okejdå. LITEN överdrift. Men det får mig i alla fall på sjukt dåligt humör. Men nu är jag förvarnad, så jag får ställa klockan på tidigt imorgon så jag åtminstone är vaken och inställd.
Och så Amme, sent omsider. Det är så satans jävla orättvist. Hon hade gått igenom så mycket och hade ju kommit ut på andra sidan. Hon var ju en Överlevare. Skit också.