Är det dags igen?

Jag har ägnat mig åt en inte helt oansenlig mängd snokande och infosökande på nätet i mina dar - mest när jag varit jävligt sårad och desperat, eller väldigt förälskad. Ändå kan jag inte låta bli att förundras och bli intresserad när jag märker att jag är föremål för nåt åt det hållet.

Inte för att jag orkar bry mig så jävla mycket egentligen, men om det är nån som känner med sig att de på ett eller annat vis vidareförmedlat info om mig - eller att jag skriver här - till Z, har jag bara två saker att säga innan jag tänker släppa det:

1) Jag är smickrad över att jag uppenbarligen uppfattas som tillräckligt intressant för att lägga en massa ork och tid på, och
2) Varför inte lägga energin på nåt vettigare och mer konstruktivt istället? Du klarar ju ändå inte av att dra rätt slutsatser och sitter säkert bara och blir upprörd alldeles i onödan. Är det nåt som känns så himla viktigt kanske det är bättre att fråga rakt ut istället?

Så. Nu kan jag lägga ifrån mig den här bollen.
Jag kommer visserligen fortsätta vara nyfiken på hur infon hittat fram - jag är alltid fascinerad över hur två personer kommer fram till att de har gemensamma bekanta, hur vi människor gång efter annan lyckas få ihop våra utspridda pusselbitar till åtminstone en liten del av den stora bilden. Men det händer ju hela tiden, både för mig och för andra. Och jag är en pusselbit hos flera, som de hos mig.

Så.
Bollen undanlagd.