Puh. Det känns som om jag lever ”utomkroppsligt”. På något sätt halvspringer jag bredvid mig själv, konstant tre steg bakom, och försöker hinna med. Och egentligen ska jag inte springa nu. Jag ska gå. Promenera i lugn takt och se mig omkring. Andas lugnt. Vila. Och jag försöker, men det är inte alltid lätt att göra rätt. Och när det blir fel mår jag Scheisse, eller så kan jag inte somna, eller så somnar jag och vaknar jätteuppstressad mitt i natten.
Kan det inte bli vår och sommar snart?