Jag knallade in i bubblan igår (här tänkte jag länka till min text från 25/11 eftersom jag inte orkade förklara bubblan igen, men jag hittar ingen direktlänk, nåja). Från ingenstans kom den. Jag sov lite och det blev bättre men jag orkar inte prata och jag orkar inte tänka och jag orkar inte gräva i varför. Allt jag vet är att jag är ganska tyst och stilla och frånvarande.
Och det var visst inte så lätt att se de skrämmande sakerna i vitögat och put myself out there som jag tänkte. Det är skitläskigt och jag lyckades inte.
Nu är jag kryptisk så jag kan ju skriva om lite konkreta saker istället. Som att jag har haft på mig samma kläder sen i onsdags (mossgröna plyschmysbyxor, svart-vitrandigt linne, svart top, grå munkjacka). Idag har jag bh på mig dock, vilket är en uppryckning. Och igår köpte jag träningskort för 1300 riksdaler och kollar sedan dess maniskt scheman och vill köpa nya träningskläder. Jag har konstant ont i huvud och kropp sedan flera dagar tillbaka. Det går galet långsamt att få saker gjorda, och hon som spelar Meredith Grey borde verkligen göra något åt sitt hår.
Just leave me alone, and never ever leave me.