paniken

Apropå det här med vilket datum man aldrig kommer glömma från förra året så såg jag just att det är den åttonde idag, och fick för mig att det var just den åttonde oktober i höstas jag och exet hade det där förödande telefonsamtalet. Sen var jag tvungen att kolla upp det och nej, det var visst den sjätte. Eller den sjunde om man ska vara noga. Så var det med det datumminnet.

Men I ALLA FALL. Det där telefonsamtalet. Det är inte det som är viktigt utan hur det var efteråt, när vi lagt på. Jag tror inte jag någonsin hade haft sådan panik förr. Jag låg i sängen och hyperventilerade och grät okontrollerat och stod bara inte ut med den verklighet som plötsligt fanns där och en vän ringde och jag grät i luren (jag som kontrollerar mig så) och jag tror jag somnade gråtande. Det har aldrig hänt mig tidigare.

Och jag överlevde det med.