Jamen här går jag omkring och är grinig och irriterad och fräser och ber om ursäkt direkt och vet inte riktigt hur jag ska hantera det för jag är ännu inte där att jag bara kan skrika ut min ilska.
Och sen säger hon att hon nog måste gå och lägga sig och läsa, och tänka, för hon behöver vara själv, det har varit så mycket. Och jag säger att jag fattar (för det gör jag ju) och så tänker jag att varför gjorde jag inte bara så? Varför tänkte jag inte att jag bara kunde gå undan en stund?
Så jag ska gömma mig under en filt så länge jag kan nu.