Sammanfattning?

Jag brukar inte känna nåt behov av att sammanfatta året som varit just i slutet av december, det är inte min naturliga tid för återblick och framåtskådande - men just i år är det en ganska naturligt brytpunkt ändå, och jämte att tvätta har jag ägnat en del av dagen till att läsa igenom gamla texter här på hypo. Flera av dem dolda av en eller annan anledning, och de ger en så tydlig bild av var jag befunnit mig under året, jag minns hur det kändes och smakade och luktade och allt. Och jag är så glad att det gått framåt. Jag vill åka tillbaks till då och ge mig själv en kram för hur hårt jag kämpade, hur ont det än gjorde. Det kanske var dumt att inte ge upp, men jag jobbade så jävla hårt och borde verkligen få en kram för det. Det gör fortfarande ont och jag gråter över det, men det är ingen ond panikgråt längre. Bara en sorglig fan-att-det-skulle-behöva-vara-så-tungt-gråt. Den går att hantera.

Jag är glad att jag har hittat tillbaks till den kicki jag vill vara. Att jag inte längre är den rädda kickin som kurar i ett hörn, livrädd för att göra fel och få höra det. Att jag äntligen åter kan göra mitt bästa och vara alldeles nöjd med det. Det får falla på nån annans lott att försöka vara perfekt - jag vill inte ha tillbaks den ångesten tackar som frågar.
Jag har börjat ta plats igen, jag kan andas igen. Fantastiskt.

Framåt har jag ingen aning.
Egentligen går mitt kontrakt på jobbet ut idag, men min chef har inte sagt nåt annat än att vi ska fixa det och att han skulle höra av sig (vilket han så klart inte gjort) och jag är inbokad på jobb i januari, så det blir nog bra. Jag får dyka upp på tisdag och fråga om jag kommer få lön om jag jobbar, eller om det är lika bra att jag åker hem igen. =)

Kära syster sa nångång att jag inte skulle kunna låta bli att älska om jag så försökte, och hon har som vanligt alldeles rätt. Jag slutar 2006 med att känna mig minst lika älskad som jag var för ett år sedan, och dessutom älskar jag mig själv långt mer än jag gjorde då. Det kan aldrig vara fel.

Jag har ingen aning om var jag kommer landa under nästa år, men att det inte är på samma ställe som jag befunnit mig under det här skitåret är säkert.
Och det är så bra man kan önska sig.