Precis kommit tillbaka från stan, helt matt i kroppen och huvudet. Jag hittade inga byxor och ingen bh, men en ansiktskräm och så guldskor till treåringen så nu är julklappsinköpen klara. Nu måste jag packa och diska och betala räkningar och vid halv sex-snåret ska jag dra mig mot stationen och Norrland.
Och nu bävar jag.
Jag vill inte dit till rastlösheten och all hemmaångest. Och visst är det som finast där när alla är hemma, men nu finns där också två personer jag inte känner och jag känner redan nu att jag kommer att vandra från dator, till teven, till köket, till datorn, till teven, till köket i en oändlig cirkel. Sådär som det tenderar att bli. Och jag kommer skicka tusen sms som ingen svarar på eftersom alla har fullt upp och så kommer jag bli nojig och ledsen men ändå hålla masken (det har redan börjat).
Det kanske inte var så klokt att boka av psykologtiden igår, pga av magsjukan som inte blev av.
Apropå shopping förresten: vad fasen har hänt med bh-storlekarna? Nog för att jag har gått upp i vikt, och fått större bröst due to hormoner, men hur FASEN kan 75C vara för litet? Jag är inte storbystad, jag är definitivt inte det.