Alltså. Jag har ju inte alls varit lat och oambititös i hela mitt liv, när jag inte har pluggat och gjort mitt yttersta för att få höga betyg. Jag började inte plugga överhuvudtaget förrän jag gick i nian, och jag hade ju lätt för mig men fick ändå inte vidare höga betyg. Jag har alltid haft en känsla att jag varit smartare än vad resultaten visat, men skyllt det på lathet. Men det är inte av lathet som jag har utvecklat en teknik där jag läser bara det absolut mest nödvändiga för en kurs, så att jag bara klarar mig.
Jag har ju koncentrationssvårigheter, när jag tittar tillbaka ser jag ju att jag alltid har haft det. "PLING" sa det när psykologen sa det, och förklarade närmare vad han menade. Så fort något inte är lätt eller skitintressant (eller det kan vara skitintressant men krångligt också) så tappar jag koncentrationen. Hence all denna tenta- och uppsatsångest. För det GÅR ju inte. Det är också svårt att se på film, och att hålla koncentrationen uppe en hel föreläsning. Och jag har aldrig klarat av att sitta stilla och pyssla (men html-kod går bra, men bara ibland, för det förstår jag och är intresserad av).
Ja, jo, jag är osorterad nu. Försöker bara reda ut tankarna.
Och det jag behöver för att klara av det här utan allt för mycket ångest är att göra schema och lägga upp rutiner. Vilket är exakt det jag har gjort, i korta perioder (för det är extremt tröttande), för att klara mina uppsatser.
Det var som fan.