Mitt lidandes historia

Orkar ni höra den? Om jag tar kortversionen?

Fredag kväll, Halloweenfest, sent, fulla idioter, men i övrigt rätt kul. Två av mina bästa vänner rök ihop om nåt fånigt och jag försökte medla, misslyckades. Ångest, men det löste sej.

Jag var en alldeles underbart kortkort svart ängel. Tydligen föll killarna som käglor för mej, men tyvärr föll jag inte för dom. Jag föredrar såna som kan stå på egna ben, hålla sina händer i styr och uttala flerstaviga ord. Visst är jag kräsen?

Städning i lördags, slet som ett djur. Nej förresten, som två! Hälften av gänget som lovat att komma dök aldrig upp, så vi var 3 personer som skulle fixa allt! Skurade toaletter och golv i flera timmar. Högg tänderna i en stor pizza efteråt. Hade jag inte fått mat då, hade jag förmodligen huggit tänderna i någon mej närstående person, så det var tur att dom hade vett att mata mej i tid!

Förkylningen slog till i söndags, sandpapperhals och feber. Däckad!

Rotfyllning i måndags. Tandläkaren är världens snällaste, hon fick bedövningen att ta på första försöket och misshandlade mej inte mer än nöden krävde. För detta är jag henne evigt tacksam.

I tisdags försökte jag ta mej in till jobbet vid lunch för att vara med på ett möte på eftermiddagen. Efter en kort promenad dit höll jag på att svimma, såg förfärlig ut enligt mina kollegor, blev hemskickad och återvände med svansen mellan benen till min soffa och sov bort resten av dagen. Och natten.

Onsdag morgon vaknade jag med tandvärk. Hade bitit sönder det som var kvar av tanden i sömnen. Under dagen blev sprickorna värre och värre, aj! Feber, snuva, hosta och spruckna tänder. Dagens enda ljuspunkt var min bästa vän som kom över och åt lunch med mej och muntrade upp mej så gott det gick. Slog f ö personligt rekord i Ipren-knapring.

Torsdagen inleddes med tandläkarbesök. Tydligen är det bara kronan på tanden som har krackelerat, roten har förhoppningsvis klarat sej. Hon borrade bort lite fyllning så det skulle sluta spänna i tanden och nu känns det faktiskt bättre. Hem och sov middag, sen till jobbet för viktiga möten. Nu är jag fortfarande kvar på jobbet och känner mej trött, men vid liv. Ska hem och sova lite till.

Jo, och en vän i Stockholm ringde igår och strålade av kärlek till sin nya gitarr, som han äntligen unnat sej. Det är så härligt när folk blir så där riktigt lyckliga över en sån där grej. Då blir jag oxå glad ända in i magen.

Och en glad nyhet till! Fick just veta att en annan vän är på väg! Hon kommer och hälsar på mej om nån dryg vecka! Fantastiskt! Efter allt planerande blir det faktiskt av! Hurra!