Inter spem et metum

Jag är en hysterika. Det hade jag säkert fått som stämpel för hundra år sen. Upp och ner i rasande fart. Idag känns livet riktigt lätt och det är bara att hänga på flödet. Jag har fått skön slöfrukost inne i mina svärföräldrars varma kök och sen har jag och gossarna spelat luftgitarr till Mando Diao och ute är det sol och rasande novembervindar, min man jagar kor på rymmen och jag är lite rädd för äckliga tjuren Pluto men jag tror att mannen har läget under kontroll ändå.
Nu står det en kakdeg i kylen och väntar på att bli utbakad till spök- och fladdermuskakor eller något annat snyggt.

Annars funderar jag mycket på handväskor. Det är ju ganska förbisett, eller? Eller det är liksom inget man räknar med. Bara ett feminint påhäng. Men det är ju värsta överlevnadskitet. Jag har asmånga bra grejer i min väska insåg jag igår:
schweizisk armékniv (som förresten Jan Johansen lånade av mig på Sthlms C när hans sällskaps kontokort hade fastnat i en bankomat), golfpeggar, säkerhetsnålar, fickspegel, två pennor, hårsnoddar, ett halsband, två armband, hörlurar, en liten legogubbe, magmedicin, batterier till mp3-spelare, astmamedicin, läppglans, två sorters läppbalsam, nikotinfritt snus, ett skosnöre, en sån där snygg plånbokskedja, plåster, våtservetter, en tom plastpåse, en binda, cigaretter, en tändare. Förstå vad länge jag skulle klara mig på det! Tyvärr inget ätbart - det måste jag nog lägga dit. Vad har andra människor i sina väskor?

Handväskor ska tydligen vara bakteriehärdar, just för att det ligger så många guckiga grejer där. Men ääääh.

Nu ska jag gå ner och se om mina barn har städat undan legot eller om jag måste verkställa mitt hot och lägga allt i en stor svart sopsäck och ställa upp den på vinden...