separationsångest...

Min säng har stått i köket sen jag flyttade hit (eller nä förresten, vi sov ju faktiskt i den ett tag innan vi köpte den nya sängen. Nåja.)
Jag har inte kommit mig för att göra mig av med den. Lite sådär att jag ju åtminstone vill ha en säng, om än ingenstans att ställa den, om Erik skulle göra slut...
Men att ha köket fullt med saker hjälper inte till med trivseln här hemma, och jag kan alltid skaffa en ny säng om det skulle behövas.

så idag la jag ut en annons på blocket, skamligt lågt pris bara för att bli av med den. 200spänn - kom och hämta skiten liksom.

Men nu när nån är intresserad av den har jag separationsångest. Jag har inte ens haft sängen vidare länge - sen Malmö bara. Men ändå. Det är MIN säng... den är i vägen där ute i köket men samtidigt utgör den nån slags trygghet. (Och för all del manifesterar den en hel del osäkerhet, men det är en annan sak!)
Och jag börjar förlika mig med att jag är fruktansvärt trygghetsberoende.
Yttre trygghet, that is.
Den inre jobbar jag fortfarande på...