Ekonomin

tar en ganska stor plats i mitt liv. Speciellt sedan jag separerade, då det varit en strid på kniven för att få det att gå ihop. De flesta av mina vänner har föräldrar som går in och stöttar på ett eller annat sätt. Det har inte jag. Jag måste alltid utgå från att jag fixar allt själv. Ibland blir jag förundrad över att jag verkligen fixat det. Men det är väl så, när man måste, så kan man mer än man tror.

Det har inte funnits någon plats för utsvävningar precis. Ingen tidning, jag röker inte, bio, vad är det? Fast ett o annat vinglas slinker ju ner, det är ju lite lyx.
Det största jag unnat mig under dessa åren, är köpet av hund. Älskade Lillebror. Som är en ständig källa till kärlek och oro. Han har ju varit en del hos veterinären fast han bara är 2 år.

Nu så har äntligen ekonomin börjat bli bättre.
Lånen sjunker, och lönen har höjts. Nu är det helt plötsligt lite svårare att prioritera. Innan var det mat, hyra och kläder. Ganska lätt. Nu finns det ju saker man försakat länge som behövs. Kläder, saker till hemmet, ja listan kan göras lång. Jag summerar året som gått hittils och inser att jag handlat en del. Nytt utemöblemang, ny cykel och dator. Datorn är på avbetalning, räntefritt på 1 år. Den stora knäckfrågan är, ska jag nu unna mig och barnen saker, eller ska jag satsa på att bli skuldfri? Jag ska till banken om några veckor för att gå igenom ekonomin och pensionssparandet. Tills dess måste jag ha bestämt mig. Tjingeling!