Nervösbabbel

När jag blir nervös börjar munnen gå, hejdlöst, och oftast utan någon som helst kontakt med hjärnan.

Ringde just och pratade med min tandläkares receptionist och ägnade tio minuter åt att argumentera för varför jag måste prata med tandläkaren, omväxlande med ursäkter för att jag är så hispig. I förbifarten drog jag mitt lidandes historia som förklaring till varför jag är livrädd för tandläkare, ja, fast inte den jag har nu alltså, men ändå.... och så vidare!

Och det hade räckt med "Hej, kan du be tandläkaren ringa upp mej?" Och hon hade sagt ja, tagit mitt nummer och that's it!

Den här jäkla tanden upptar hela mitt liv just nu. Jag växlar mellan totalt ångest för att den ska göra ont när den sitter kvar och att det ska göra ont när jag fixar den. Rotfyllning eller operation? Vad är värst? Och om jag måste äta penicillin, och hur ska jag må av det då - det kraschar ju magen totalt.

Suck!