Sammelsurium

Dagen igår var en blandning av alla möjliga känslor. Begravningen var fin. Vi fick följa henne till sista vilan på ett bra sätt. Prästen var duktig på att plocka ut det väsentliga i hennes korta liv, jag tror att de flesta kunde le igenkännande inombords.

En begravning är inte lätt i vanliga fall.
I vårt fall kan jag säga att vi var några som hade en stor klump i magen, även av andra anledningar. Hennes far, min bror, visste vi inte om han skulle komma alls. Inte heller i vilket skick. Han är missbrukare.
Men han kom, och hade ett ganska stort sällskap av sina vänner med sig. De hade klätt upp sig så gott de kunde. I mitt hjärta kändes det skönt att han inte var själv en sån här svår stund.
Efter jordfästningen kramade jag om honom hårt. Sist jag såg honom var 6 år sedan, på mammas begravning. Nästa begravning blir nog hans, är jag rädd för, han såg väldigt tunn och sliten ut. Jag saknar min bror, han som fanns när jag var liten.

Efteråt fikade vi hemma hos släktingar till mamman. Väldigt roligt att få träffa alla igen.
Det var ganska många år sedan sist.
Kunde varit under andra omständigheter bara.

Sov gott nutte.