Jag vet inte riktigt var jag har mig. Jag är avstängd, eller i förnekelsefasen, eller avstängd, eller. Äsch. Och jag vill inte gräva för djupt i det heller för det är fan rätt skönt att inte känna så mycket. Det finns därunder, jag vet det, och det kommer väl ut förr eller senare. Och förr eller senare vill jag säkert prata om det också, men det vill jag INTE nu. Än. Det är alldeles för privat. Och jag vill inte tänka på det, alltså.
Men när jag sitter och pratar med en kollega på praktiken och associerar till något och tanken formar meningen "min pojkvän har...", och jag kommer på att det ska vara "min ex-pojkvän har...". Då vill jag inte vara med längre. Så då håller jag helt tyst istället.
Jag trallar mig igenom det här och så frågar ingen någonting, okej?