Har just lämnat in två inlämningsuppgifter till min kurs. Nu har jag förhoppningsvis en lugn och skön helg framför mig, och eftersom det de senaste dagarna dessutom varit sovvänlig ljudnivå i lägenheten så kanske jag dessutom kan få sova ut lite. Var ju i och för sig ledig i slutet av förra veckan, men nu behöver jag vila upp mig lite igen, tror jag.
Måste börja fundera på när, var och hur jag ska börja packa. Vissa möbler kommer inte att rymmas i nya lägenheten, men å andra sidan så har jag inte behov av till exempel två soffor. Spanade lite på IKEA:s hemsida och hittade en byrå som jag tror att jag måste införskaffa. Kommer att få färre garderober, och då kan det vara bra med en byrå där man kan placera lite kläder också. Fast det är ju ofta så att man anpassar sig till vad som finns. I studentrummet fanns det minimalt med garderobsutrymme, men det gick bra ändå. Och i Tyskland hade jag bara så mycket saker som rymdes i ett par väskor (och då hade jag ändå släpat med mig en hel del onödiga prylar). Vi får se hur det går.
Har bott i samma lägenhet i drygt fem år nu. Flyttade dit direkt från studentrummet, och hu vad ledsamt det var (då). Men korridorskompisarna försvann ju som tur var inte, och idag är det ju ingen av oss som bor kvar i studentkorridor. Det funkar dock faktiskt att umgås ändå, även om det självklart inte kan bli lika spontant som under korridorstiden.
Jag minns fortfarande hur det var att flytta in i korridor. När jag först började plugga ville jag absolut inte bo i korridor, och delade i stället lägenhet med dåvarande pojkvännen. Det funkade bara fint. När jag flyttade till Tyskland hamnade jag i en dubblett med en polsk tjej, och det funkade ju också bra (även om dublettgrannen var lite mysko emellanåt). Tillbaka i Sverige blev det alltså korridorsboende, och jag hade turen att hamna med världens mest underbara människor, och vi blev ett glatt, sammansvetsat gäng som fortfarande hänger ihop rätt bra. Vissa har naturligtvis lämnat stan, men vi som fortfarande finns på plats brukar ha lite sammankomster, och vid resor runt om i landet (och utanför) så kan man också träffa de utflugna ex-korridorarna.
Jag har nog aldrig skrattat så mycket som när jag bodde i korridor. Och heller aldrig varit på så roliga fester. Lite svårt att förklara objektivt, sådär. Man måste nog ha varit där för att till fullo förstå. Ibland önskade man dock att man inte hade varit där; som när den rumänska utbytesstudenten skulle bjuda på fika. Hon hade nog aldrig tidigare satt sin fot i ett kök (mat-mässigt i övrigt levde hon på mikro-popcorn och kokosbollar under hela terminen) och när hon serverade oss andra vad som såg ut som (och nog faktiskt var) utvispad äggvita med lite utvispad äggula – kylskåpskallt, och det hade inte varit ens i närheten av en ugn – så var det nog många av oss som lite smått började ångra regeln som avsåg ”hembakat fika only”…