Grådimmans dagar är här

Nu är den tillbaka igen, den där obegripliga morgontröttheten. När det bara inte GÅR att komma upp ur sängen. Grårusk och höstväder, när man vaknar och det är mörkt ute. Jag vill bara kura ihop mej under täcket och gå i ide!

Och så vaknar jag med magont, småsnorig och seg. Kommer försent till jobbet för tredje dan i rad. Skäms på mej!

Jag var i Stockholm förra helgen och det var jättekul. Nästa helg ska jag iväg med kören och öva inför vår stora konsert. Det är kul, jättekul, men inte ens det som är roligt känns roligt. Jag vill bara sitta hemma och tycka synd om mej under en filt.

Träning lär hjälpa, så jag försöker hålla igång, men när tusan ska jag hinna? Jag orkar bara inte dra mej iväg till nåt gym när jag jobbat hela dan, och en promenad i mörker och duggregn - usch! Gnäll, gnäll!

Det här är inte vanligt trötthet, det är höstdepression, big time! Vad gör man???!