"Du verkar faktiskt må ganska bra nu" sa psykologen och lät nästan lite förvånad. "Jag säger 'faktiskt', med tanke på hur dåligt du mådde i våras."
Jag är också lite förvånad. Jag ska skriva ett PM och är lite sent ute och jag har inte dödsångest över det. Det tar inte ens emot särskilt mycket. Och jag kan plugga utan att tappa koncentrationen efter tre meningar.
Det är så SKÖNT att må bra. Som att vila på små dunbolster. Hear me when I say that depression sucks!
Nu ska jag ljuga ihop ett PM snabbt som ögat, ty en belöning (hångel!) väntar när det är klart.