Fan fan fan

Snälla ord från en vän får mej att gråta. Att jag ska älska mej själv också, inte bara andra runt omkring. Välment, från hjärtat, det går rätt in i mej och ruskar om.

Tanklösa ord från en annan vän går också rakt in, sårar, gör illa, förmodligen mycket mer än vad som var avsikten.

Så många år har jag kämpat med en relation, älskat, älskar fortfarande, men det funkar inte. Vi bara sårar varandra. Det gör så ont, men jag vägrar ge upp! Jag försöker, men det blir bara fel, vi pratar förbi varandra. Ingen vågar ta första steget. Jag orkar inte mer, måste inse att det inte funkar, gå vidare med mitt liv.

Jag måste göra nåt helt nytt, annorlunda. Kanske kan jag få det jag behöver nån annan stans, kanske jag faktiskt är värd det? Acceptera en ny bild av mej själv och världen. Våga ta ansvar.

Ikväll sörjer jag. Kanske är det första steget att släppa och gå vidare. Jag kan inte ägna resten åt mitt liv åt att slå huvudet i samma vägg! Men fan vad det är svårt att bryta mönster!