uppstakad

Fast sen blir det bättre och stabilare. Jag tror inget ändrar sig egentligen på riktigt. Det är jag som stabiliserar mig och nyktrar till lite, liksom. Mitt ynkiga, dramatiserande, förtvivlande jag (som jag AVSKYR, och vet sedan tidigare eskapader tenderar att komma fram när jag är osäker) försvinner till förmån för en trygg och rolig Tori som skämtar och säger "Äh, du gillar VISST mig. Du skulle inte vilja vara utan mig!" och skrattar och känner sig lugn i magen.

Jag är trevligare när jag är trygg.

Nu bör jag studera. Men i skolan höll jag på att somna så jag sitter hemma hos mig själv med en termos kaffe och försöker vakna till. Jag måste också köpa en treårspresent och skriva ett par saker till mitt ideella värv. Men jag tar helst en klunk kaffe till, drömmer om en tupplur, och bläddrar förtjust i iTunes 7 och laddar ner album artwork för glatta livet.

Jepp.