Monday's all fun

I dag har jag varit på lungröntgen. Jag fick dra av mig allt på överkroppen och alltså flasha boobsen för de två kvinnliga röntgensköterskorna, som vred mig hit och dit för att jag skulle stå rätt. Och skyla mig fick jag heller inte göra.
En gång fick jag stå med sidan mot röntgengrejen, och så skulle jag hålla i en pinne högt över mitt huvud, det kändes lite corny, men för att avdramatisera kan man ju alltid låtsas som om det är ett slitz-photo shoot och sära lite på läpparna och koppla på kåtblicken. Fast nej. det gjorde jag inte. Jag bara kopplar på distansen, som vanligt. Inte för att jag tror att jag lider av något - det här är en gammal remiss från astmautredningen. Mina lungor är nog fina och rena men jag frågade INTE "ser allt bra ut?" för jag vet att röntgensköterskorna inte får svara, fast de mycket väl kan se om det är good eller bad.

Kursen är fortfarande bra - men det går lite lååååångsamt nu. Först pratade vi om hur man skriver ett personligt brev, och ja, det var bra info, och sen skulle vi skriva personliga brev till jobb vi skulle vilja ha, fast utan att verkligen skicka dem, det var en övning ju.

Jag hittade ett jobb som originalare i Växjö, det skulle jag vilja ha! På riktigt. Please? Det var på halvtid, och då kanske man kan få jobba varannan vecka? Det skulle kunna funka. Inte för att jag kan få det - ens om jag söker.
Men jag var klar på en kvart, medan en del tar två timmar på sig att skriva meningen "jag är 34 år", och det är ju bra för dem men segt för oss snabbskallar.

Så jag fick en tvåtimmarslunch idag igen, drog ner på stan, köpte hörlurar till mp3-spelaren och gick och åt lunch. Vid bordet bredvid mitt satt tre sextionånting-damer och diskuterade dagens ungdom. "Men hur ska de kunna tackla en arbetsmarknad? De bara sitter uppe och tittar på tv..." och här slängde damen ett tydligt ögonkast på mig och fortsatte "... och spelar såna där dataspel!". Och så tittade hon på mina hörlurar som hängde runt min hals och mitt svarta nagellack. Ja, lilla ladyn, jag är en sån BRAT tänkte jag. I wish.
För övrigt hade jag min mans gubbyxor på sig, de är köpta för typ fyra år sen och nu är ju såna högsta mode, lite stora på mig men ganska coola. Jag var tvungen att ha nylonstrumpor under, för de STICKS, men då svettades jag halvt ihjäl istället när jag gick en promenad runt en sjö mitt i stan. Puah.

Men i övrigt: fint. Bara min legends-skiva kunde komma så. Nu ska jag försöka smälla till med lite fler ord i min artikel, NIOTUSEN tecken vill han ha. Ojoj.