Trött efter intensiv dag igår. Sovit för lite. Jag känner att jag inte har tålamod, inte orkar tänka klart. Spretar omkring mellan alla små komihåg och vill bara hem och sova.
Då ringer min bästa syster och vill reda ut massa praktiskt runt resor och datum. Och jag tappar allt och snäser av henne. Min söta och fina vän! Känner mej som en skurk förstås, hon ska inte behöva ta skit för mitt dåliga humör!
Men hon förstår och vi slutar vårt samtal med ett gapskratt och samförstånd. Vänskap! En gåva man aldrig förtjänar men får ändå, tack och lov!
Igår kväll var jag hos min gudson och firade hans femårsdag! Lille knodden börjar bli stor nu, satt mittemot mej och blåste ut ljusen på tårtan och pratade glatt och ivrigt om allt möjligt. Det är också en lycka!