ge mig en BÄBIS för sjutton!

Sedan jag blev stadgad kvinna har min kropp tydligen bestämt att det är dags för barn. Ty jag gullar med alla bebisar jag ser, läser gravidbloggar och föreställer mig mig själv med gravidmage utan att ens reflektera över vad jag håller på med. En klasskompis berättade idag att han ska bli pappa inom kort och genast började kroppen att rent svämma över av längtan. Livmodern skriker och jag börjar nästan vänta mig att brösten ska börja producera mjölk snart. De är ju ändå så ömma och svullna pga p-pillrena att jag känner mig nära på oanständigt kurvig.

Fast det är bara kroppen. Huvudet är inte särskilt sugen på barn än på ett tag. Konstiga kropp.

Min mamma har lovat att betala mina glasögon (mot att jag ska få varken födelsedagspresent eller julklapp) så idag var jag in i butiken och valde ut fem bågar som fick följa med hem. SVÅRT är det att välja. Jag har beslutsångest som bekant och ena minuten är jag helt inne på ett par för att sedan tvärvända och bli kär i ett helt annat par. Nu ska jag promenera hem till en kompis och bli klippt och jag ska tvinga henne, som har en smak jag litar på, att bestämma åt mig tror jag. Ja. Det är det enda rätta.