XXL

En text som kändes väldigt angelägen att skriva inatt men som i dagsljus inte är lika illa... jag vaknade vid ett inatt och undrade var E höll hus för i sängen låg han inte. Tassade upp och hittade honom vid datorn där han snabbt klickade bort ett fönster med nakna kvinnor - han hade varit pilsk och inte kunnat somna, och ville inte väcka mig. *skratt*
Helt ok, jag har gjort detsamma. Det som gnagde lite på mig innan jag lyckades somna om är de bilder han tittar på. Det störde mig aldrig att mitt ex kollade på smala tjejer. Jag visste att jag aldrig skulle se ut sån och han visste det med.
E är lagd åt andra hållet. Det är rejält kraftiga kvinnor han kollar på. Jag tycker, kanske egentligen för första gången på allvar, att det är skitjobbigt att inte leva upp till ett ideal som min partner har. Han tycker att jag skulle se bättre ut om jag gick upp tio kilo. JAG känner mig fet nog som jag är och skulle - inbillar jag mig i alla fall, på den här sidan av 70strecket - må apdåligt om jag vägde mer (i sanningens namn märker jag ingen större skillnad förrutom på hur mina byxor sitter om jag väger 60 eller 68kg, vanligtvis ligger jag nånstans där mittemellan. så det kanske inte skulle göra så stor skillnad med några fler kilon).

Det är jobbigt att veta att hans ideal är ett som jag aldrig VILL uppfylla. Det är inte så att han på nåt vis kräver det, men önskan finns där.
Jag försöker sätta fingret på VARFÖR det här känns så jobbigt just nu, men jag har inte kommit fram till det än.
Det bara ÄR så.

(Och från andra hållet är inte E direkt av den typen jag vanligtvis vänder mig om efter på stan heller, och det spelar ingen större roll för mig. så vafan liksom...)