Igår kväll skrev jag en text, i affekt, som jag nu på morgonen tog bort igen. Jag tänker inte skriva vad den handlade om mer än att, ja, återfall i tillvaron liksom. Och jag var väldigt arg på mig själv. Och besviken. Och jag somnade på ren vilja.
Fast idag är ganska okej. På ren TROTS är det ganska okej. Och, kära ni, att trotset finns är så skönt och bra. Jag har saknat trotset. När det är så där tungt att andas och tvärmörkt inuti så orkar inte trotset finnas. Det äts upp av allt det dåliga. Nu är det här och jag tänker att FAN HELLER att det där ska få sänka mig. FAN HELLER att en dålig kväll ska få förstöra idag. FAN HELLER att jag ska skämmas över det tillfälligtvis dåliga beteendet.
Det är som det är och igår var igår och nu är det nu och nu har jag tagit mig i regnet hem till min fina man som kommer hem om en timme. Tills dess har jag en grå liten pälsklädd pojke att mysa med och så ska jag vila på soffan. Japp. Sådeså.