Sängkt!

Jodå, jag är på jobbet, rent fysiskt närvarande alltså. Mentalt är jag dock kvar i sängen, huvudet är UNDER kudden, avstängt.

Jag har ingen feber, är inte särskilt täppt i näsan, hostar knappt alls, har inte ont i halsen, men det ÄR nåt där, en antydan till förkylning som slår ut hela hjärnan.

Allt jag vill är att sova, sova, sova...


Nu när hösten drar igång igen, fullt upp att göra på jobbet. Borde jag inte vara pigg och utvilad efter sommaren?

Fryser inuti och utanpå. Dags att hänga in shortsen i garderoben och övergå till jeans och tjocktröjor, stänga in mina stackars tår i strumpor och skor igen.

Det börjar bli mörkt på kvällarna igen. Jag får panik, det känns som cellskräck, mörkrädsla. Instängd i höstrusk. VILL INTE!