Hemma hos föräldrarna:
Eftersom jag är den som går och lägger mig sist så samlas de inne på mitt rum; spindlar, nattfjärilar, flugor… You name it. Bara för att jag råkat lämna dörren eller fönstret på glänt, och bara för att jag har lyset tänt. Inte undra på att jag kommer i säng så sent.
Ser en spindel uppe vid taklisten. Den rör sig inte. Funderar en stund på om jag ska väcka pappa (jo, jag brukar göra det…) eller om jag på egen hand, modigt, ska försöka få bort spindeln innan jag kan lägga mig i sängen och försöka sova. Efter ett tags övervägande bestämmer jag mig för att ta saken i egna händer. Jag går och hämtar hushållspapper och tar några djupa andetag (om det inte vore för att jag måste fokusera på spindeln så skulle jag säkert också klappa mig sådär i ansiktet som Carolina Klüft gör innan hon ska hoppa längd- eller höjdhopp). Jag ställer mig på sängen och tar sats… Gaaah! Jag missade spindeln. Attans. Nu rör den sig sakta, tämligen halvdold, längs listen. Men så tittar den fram och då tar jag sats! Yes! Jag har den i papperet och sprintar in till badrummet och spolar ner den i toaletten! Aaaahhhh. Men! Vad är det där?! Ytterligare en spindel! På badrumsväggen. Scheisse. River loss toalettpapper och måttar in spindeln, och… Nej, jag missade!!! Vart tog spindeln vägen?! (Och i det tumult som infinner sig här lyckas jag slå handleden mot en hylla som sitter vid handfatet, och blodvite uppstår.) Jag avlägsnar mig från badrummet och vågar inte återvända förrän nästa dag, och då endast efter en grundlig inspektion först. Man vill ju inte få en spindel nedramlandes på sig när man sitter i badkaret eller så… Brrr.
Hur som helst, jag går tillbaka till mitt rum och vad hittar jag väl där om inte en nattfjäril (alternativt annat flygande djur av okänt ursprung). Och den har placerat sig precis ovanför fönstret och gardinstången, det vill säga omöjlig att komma åt… Visst, man skulle kunna ställa dit en stol och på så vis försöka komma åt den, men vis av erfarenhet vet jag att jag under inga omständigheter bör stå på en ranglig stol i närheten av en nattfjäril, för om den rör på sig (min tolkning: tar sikte på mig) så kommer jag att slänga mig handlöst av stolen, och vem vet hur det går då? Därefter har jag en tillfällig minneslucka, men jag lyckas i alla fall få tag på en tidning som jag rullar ihop och ska använda som vapen i min strid mot den onda nattfjärilen. Odjuret rör sedan på sig (jag står självklart på behörigt avstånd) och sätter sig på min taklampa, och så ser jag min chans! Jag måttar in ett slag och here we go! Lampan gungar iväg rejält (jag tar i som om jag ska serva som… eh… Nadal?) och slår i taket, varpå stora mängder damm rasar ner på golvet. Men var är fjärilen?! Aha, där! (Det vill säga en bit bort på golvet.) Jag lägger tidningen över den och stampar dessutom lite extra på den. Därefter kryper jag ner i sängen.
Morgonen därpå får pappa plocka bort både tidning och nattfjäril, och självklart informerar jag också resten av familjen om att det finns en spindel på rymmen i badrummet…