Krasch

Det mesta är fint, vi har varit på konsert med barndomshjälten Jojje Wadenius (+ James från "Djurens Brevlåda") och det var jättebra, vi har umgåtts med vänner, vi har svettats. Och så är det nästan parodi på skiftgång hemma; vi möts och pussas i dörren. Mannen kommer hem och jag åker till jobbet. Så är det.

Och jag är INTE kompis med min astma nu, verkligen inte. Igår på väg hem från jobbet satt jag och lyssnade på dålig nattradio och grät-grät-grät och hatade tyst min astma. Jag tycker att den knipsar av en stor del av min livskvalitet och jag HATAR det. Och så har jag för första gången läst en benämning som är "tyst astma" och det går lite upp ett ljus för mig, alla läkare/sköterskor/whatever har alltid frågat mig "rosslar det? piper det?" men det gör det ALDRIG på mig och när de lyssnar på mina lungor låter det SÅ fint och rent, fast jag känner av astma. Men nu har jag alltså läst frasen "tyst astma" där det inte märks något för någon annan, och det hörs heller inget när man lyssnar med vanligt stetoskop.
Inte konstigt att jag har känt mig ifrågasatt och till och med själv tvivlat på om det är astma jag har, "jag inbillar mig nog, det piper ju faktiskt inte i bröstet på mig", jag tror att jag har en tyst astma. Det är inte en hypokondriker som talar nu utan bara en desperat astmatiker som inte mår bra. På mig piper det aldrig, eller bara extreeeeemt sällan och då är jag riktigt dålig. Ingen kan se på mig att jag har astma, jag bara kanske suckar lite mer (låter det som) och drar djupare andetag. Därför blir det ju inte lika påtagligt.

Det måste vara gräs-helvetet som gör det. Igår jobbade jag ett helt arbetspass märkbart påverkad av astma, bricanylen lindrade men inte helt. HATAHATAHATA jag är så less på det. Jag vill bara gråta, jag vill bara sova, jag vill bara rymma in i ett svalt rum eller möjligen till en slät solvarm klippa vid havet, utan minsta gräs i sikte.

Och jag känner att jag ältar. Men jag lever med det här, nu och nu och nu. jag har varit bra i en längre period och därför kraschar jag extra mycket nu när det väl kommer tillbaka. Jag hade ju hunnit vänja mig vid att må bra!