Existera eller leva?

Vad är det som får mej att känna mej levande? Jag har allt jag rimligen kan vilja ha och lever i paradiset. Varför då så rastlös?
Alltid på väg bort, ut igen, på jakt efter - vad?

Bakom nästa krök ska jag hitta äventyret! Mitt livsmål, det som äntligen får alla pusselbitar att landa på plats. Min livsuppgift, min brinnande passion.

Alla dessa stora ord. Kanske ligger det i stället i det lilla, det nära? Hitta meningen med livet hemma i sin egen lilla potatistäppa?

Eller bara nån sorts stort flummigt nirvana, sluta bry sej och inse att allt går över, försvinner i tidens flöde?

Jag vill suga märgen ur livet, uppleva, med darrande morrhår och hungrig blick. Ge mej nya utmaningar!

Vad är meningen, egentligen? Finns det ett syfte med att just jag föddes? Eller är jag bara en liten, liten myra i en stor, stor stack, som drabbats av ett ovanligt uppblåst ego?

Längst in i hjärtat - en ton av längtan.