Ute är somrigt, lummigt och riktigt prunkande. Mitt hus är fint även annars men nu visar det sig från sin bästa sida, när nästan ingen är här. Gult femtiotalshus i sten med lite grusgång utanför och rabatter med vildvuxna buskar översållade av rosor..... Maj gad alltså.
Jag har städat och ligger på min säng och funderar på vad jag ska ta mig för. Äta förmodligen. Av någon anledning vet jag inte om jag ska ska skratta eller gråta, men vilka anledningar jag har vet jag inte. Jo skrattandet vet jag nog: den där långa mannen som nog är min, och som inte säger vackra saker som han inte kan stå för sedan. Som på flera sätt inte är som andra som har vandrat förbi och velat ha en bit av mitt hjärta (och sen gått vidare).
Men gråtandet vet jag inte. Jag ligger efter. Tankarna kommer efter känslorna och jag har inte hunnit tänka ikapp. Jag undrar när jag kommer hinna det.
På måndag börjar jag jobba. Jag blev just sugen på att göra en god sallad, men mataffären är stängd.
Dagens låt: Jenny again med Tunng.