Kom just till jobbet, svettig och sur efter en ilsken cykeltur som gick på ren adrenalin. Inatt har jag knappt fått en blund!
Det funkar inte det här! Låg där igårkväll och vred och vände på mej och kunde bara inte somna. Hela min dygnsrytm går åt fanders när jag har sällskap. Käraste vännen är snäll, men han är en riktig nattuggla och det är så lätt att halka in i hans sömnvanor, trots att jag fortfarande jobbar och måste upp tidigt.
Igårkväll försökte han vara snäll och lägga sej i någorlunda vettig tid, typ vid midnatt, för att inte vara uppe och hålla mej vaken. Han kunde inte somna - alltså inte jag heller. Sen somnade han och snarkade för fullt, gissa om jag var klarvaken? Vid halv tre fick jag spader, tog min kudde och la mej i soffan. Kvart i fyra somnade jag och vaknade halv fem av att han hojtade nåt i sömnen. Sen låg jag och försökte halvsova, dubbelvikt i en trång soffa.
När klockan ringde sov han som en stock. Jag fick gå in och stänga av den. Sen var det liksom ingen idé - jag gick in i duschen, petade i mej en håglös frukost och drog iväg till jobbet.
Nu sitter jag här och mår illa av ren utmattning och hjärnan är fullkomligt bortkopplad. Ska jag göra nytta idag?
Visst, det är jättemysigt med sällskap hemma, men just nu längtar jag bara, bara efter att få sova ifred, tyst, lugnt, när jag själv vill.
Och jag hade tänkt att sluta lite tidigare idag, åka iväg på utflykt. Tror inte det blir nåt - jag vågar helt enkelt inte köra bil i det här skicket. Jag har inte sovit en hel natt sen i torsdags förra veckan. Det är inte kul när vägen flimrar.
Usch jag är en sån "prinsessa på ärten". Om jag inte får sova blir allting helt bedövligt. Och bokstäverna hoppar jämfota på skärmen.