Är hemma i barndomsstaden på familjeplikt - äldsta systerdottern tar studenten.
Jag är trött och grinig och vill inte vara här, jag vill hem, få vara ifred, ha lugn och ro, få sova. Jag är visserligen med människor som bryr sig om mig och som jag bryr mig om, men jag har inte orkat berätta nåt om hur jag mår eller vad som händer i mitt liv (jag fattar det ju knappt själv så vafan) och jag längtar intensivt efter andra människor som jag älskar och orkar vara alldeles mig själv med.
En dag till. Det ska jag väl överleva. Utan att gråta?
Eller så berättar du, visar du dem vem du egentligen är. *tänker efter* Det där rådet skulle jag själv inte vilja ha. Strunta i det.
Ring om det blir för tungt. Så säger vi istället. *superkramen*
2006-06-08 18:31:11
Vicky
Jag önskar det fanns plats/utrymme/läge för dig att få prata om hur det är. Det låter tungt att bara bära på det, utan att få pysa ens lite, lite. Jag ses gärna för en fika framöver, och då kanske vi kan prata, prata, prata..
2006-06-08 23:12:15
Vicky
Jag begär inte att du ska kunna bara vara dig själv med mig, men prata lite kan vi kanske ändå. På nån nivå iaf. Jag gillar våra prat! Dom utvecklas, tycker jag.
Oj, vad jag rör... Det är min grej, liksom. *kram*
2006-06-08 23:14:27
kicko
Tack Frigg, och Vicky dumsnut - jag ÄR ju mig själv med dig, även de gånger vi inte blir så djupa. Jag gillar oxå våra prat. Och dig.
2006-06-08 23:42:00
Anni
Och jag kommer till Sthlm veckan före midsommar och vill oxå gärna ta en fika?