Patriotiskt värre

Igår firade jag nationaldagen med att åka utomlands! Ända till Köpenhamn, där jag skålade för fosterlandet i en iskall Tuborg!

Med mig hade jag mamma-kompisen och hela hennes familj. Två små töser som var fantastiskt duktiga hela dagen, men jag anser ändå att föräldrar borde få tålamodsmedalj!

Sån skillnad, bara i mängden bagage! Var är vagnen, maten, blöjorna, extrakläderna, färgpennorna, leksakerna, nappen, extranappen... och så måste vi byta vagn i Malmö, panik och kalabalik!

Lillsnuttan som knappt kan gå än, hon skulle till varje pris tulta runt i tågvagnen. Med gosefilten som snubbelfälla runt benen dessutom. Som hennes mamma sa, antingen håller man fast henne och då skriker hon, eller så får hon tulta runt och kanske ramla och skrika. Slutsumman skrik blir mindre om hon får som hon vill. Moderslogiken är ofelbar!

Men så på stan, när jag plötsligt känner en varm liten barnahand fånga min. Och så går vi där och tittar och upptäcker och jagar duvor. Sånt värmer ett mostershjärta!

Visst är det enormt mycket jobb men jag inser ju att jag missar mycket mysigt också. Kanske dags att byta mitt ansvarslösa frihetsliv mot vardagskärlek och närhet? Om jag bara vågade... Men skulle jag orka?