Även om vädret idag varit minst sagt omväxlande, så kom jag att tänka på sommaren och några sommarminnen dök upp i mitt huvud. Jag mår alltid som bäst om sommaren. Åtminstone nu för tiden.
Somrarna som barn har såklart ett sommarlovsaktigt sken över dem, och även om jag inte riktigt kommer ihåg allt vi gjorde då så är känslan av dessa somrar enbart positiv. Efter att jag fått min älskade häst så bodde jag mer eller mindre i stallet ända tills jag flyttade hemifrån. Jag och en kompis brukade till och med sova på höskullen, och om vi vaknade mitt i natten brukade vi gå ut och klappa på förvånade hästar, som inte alls väntade sig att se oss i hagen sådär mitt i natten.
Och så var det såklart det här med sommarjobb. Jag var så trött om eftermiddagarna att jag brukade sova middag. Tur att jag inte har ett jobb nu där jag måste börja 07.00 på morgonen. Jag har verkligen förvandlats till en riktigt morgontrött person…
Ett starkt minne jag har är också från tiden tillsammans med min allra första pojkvän. På sommaren när jag brukade sova över hos honom i hans pojkrum så hade han alltid fönstret öppet, med ett myggnät som skydd såklart. Då blev det allt som oftast härligt skönt och svalt i rummet när vi gick och la oss, och utanför fönstret kunde man höra hästarna spatsera omkring i hagen. Ibland kunde jag också höra hans kompisar komma dragande med sina motorcyklar ute på gården. De ropade svagt och försökte väcka pojkvännen. Dock vaknade han aldrig av deras rop, men det gjorde jag. Jag sa ingenting utan låg tyst kvar i sängen och drog täcket upp under hakan för att inte frysa. Jag tyckte att kompisarna ändå alltid var allestädes närvarande och ansåg åtminstone att jag kunde få ha nätterna ifred med pojkvännen. Därför väckte jag honom aldrig.
Jag kommer också ihåg sommaren under mitt år som utbytesstudent. Redan i mars fick vi en försmak av sommarvädret och kunde glida omkring i t-shirts i 20-gradig värme (att jag däremot fick värsta väderbakslaget när jag åkte till Wien i slutet av mars samma år vill jag helst glömma – nollgradigt och stora mängder tösnö…). När jag i början av maj återvände till studieorten efter ”vårlovet” var det redan svensk högsommarvärme där, och det kändes helt fel att gå till föreläsningar och seminariet. Ofta låg vi i parken och åt jordgubbar, och så var vi på Weinfeste samt såklart firade svensk midsommar med en mer eller mindre ostadig midsommarstång (som stod lutad mot en cykel). Och för att återgå till själva studierna så var det rätt ”intressant” att ha litteraturföreläsning med c:a 70 andra studenter i en sal som var avsedd för 40 studenter (kom man sent fick man sitta på golvet och ibland till och med bakom professorn…) och som inte hade någon som helst luftkonditionering. Därför öppnades ofta fönstren, och ibland så åkte det förbi herrar på åkgräsklippare utanför, men det tog inte professorn någon hänsyn till, utan han bara malde vidare i vad som bäst kan beskrivas som en litteraturmonolog i extremt monotont tonläge. Man såg Kafka ur en helt ny synvinkel därefter.
(Det var en gång, del III)
För några år sedan åkte vi också och hälsade på dig under en sommarhelg. Att vi först missade bussen var inget att göra åt, så vi gick och käkade i stället och ignorerade dina uppmaningar att handla mat. Vi tänkte att maten ändå inte skulle hålla sig under bussresan. Du var snäll och hämtade upp oss på busstationen och sedan bar det av in i skogen till sjön. Där fick hugade spekulanter prova på den ädla konsten att försöka stå på ett par skidor på vattnet. Jag avstod, för jag tror inte att det hade varit någon succé att jag skulle åka vattenskidor. Däremot fick jag åka båt och det var jag väldigt förnöjd med. Och så fick vi träffa dina kompisar, som såklart var jättetrevliga. Vissa av dem hade vi ju dessutom redan träffat ”hemma”, men nu var det alltså vi som var på besök och vi fick ett lika trevligt bemötande som jag hoppas att de fick när de var hos oss. Efter turerna på sjön (bildbevis skaffades självfallet) bar det av till sommarhuset och middag där. Jag minns att vi två spenderade tid i köket och pratade om något, som vi alltid brukade. Jag tyckte det var synd att hon inte var med, men hon hade rest bort utan dig. Middag intogs och sedan bar det av in till stan. Med båt. Lite festligheter inne i stan och sedan tillbaka igen i natten. Vi satt alla uppe en stund men sedan gick vi och la oss, och såhär i efterhand måste jag skratta lite åt det faktum att jag valde våningssängen… Nåväl. Dagen efter började med frukost och sedan lite sightseeing med mer. Mycket trevligt. Och mot eftermiddagen återvände vi igen hem, och du blev kvar, även om du hade lust (men varken tid eller möjlighet) att följa med oss på vår nästa resa (till grannlandet). Under resten av sommaren utbytte vi en del sms men det var inget som på något sätt fångade mitt intresse då. Det hände först något senare…