så jävla trött

Jag är hemma hos syrran i Växjö istället för på diplomutdelning, men hon är i skolan, kommer hem inom en timme. Jag bara gråter och gråter av senaste veckans känslor som jag bara svalt och vet inte om jag tänker orka försöka sluta gråta tills hon kommer hem eller inte. Det är så svårt att svara precis på varför jag gråter just nu, det är så mkt. Men flera nätter med för lite och dålig sömn gör att jag inte kan hålla emot längre, vilket säkert på ett vis är bra. Jag är alldeles för duktig på att svälja.

Jag är färdig med skolan.
Jag har ett jobb (om än inget skrivet kontrakt än).
Och det enda som finns i mitt huvud är en malande tanke att Erik har velat göra slut med mig men inte haft hjärta eller vad man nu ska säga att slänga ut mig utan jobb och nånstans att ta vägen... han är visserligen snäll och trevlig mot mig igen men jag vet inte var jag har honom. Hur kan jag veta att det inte bara är ytterligare ett av hans tester? Att han iaktar hur jag agerar när han inte hela tiden trycker ner mig, för att mäta om min respons är tillräckligt bra?

Skulle det vara så att han GÖR slut med mig - vilket min hjärna håller på för fullt att förbereda sig på, även om jag nojjar lite över att det skulle kunna bli en självuppfyllande profetsia - kommer jag ha så fruktansvärt svårt att någonsin förlåta honom för att han bara lät mig flytta upp utan att tala om att han hade så starka tvivel på oss.

Skulle det vara så att jag måste börja bygga upp ett nytt liv igen snart, utan honom och utan hälften av råttorna i vår fina flock, så blir det mitt fjärde liv på fyra år. Det är på tok för mycket. Inte undra på att jag är trött, redan två nystarter på två år är för mycket.

Jag borde äta nåt. Med frukost i magen kanske allt känns lite bättre?