Här blir inget PM skrivet. Jag kommer på mig själv med att vilja bli sjuk så att jag har en vettig anledning att skita i allt. Men tanken på att strunta i att lämna in (eftersom det är mindre än tre dagar till inlämning och jag har gjort i stort sett nada) är också sjukt olockande eftersom det betyder att jag kommer ha det hängande över mig sen.
Jag vet inte vad det är som händer med mig. Det bara låser sig. Tårarna rinner och tankarna går in i gamla dåliga mönster, jag märker ju det. Och för varje minut jag inte gör något desto mer har jag att göra. Hur svårt kan det var egentligen? Fuck.
Jag undrar om det verkligen är värt det här.