Skav

Jag har skoskav. Först fick jag ordentligt ont i min vänstra hälsena av en osedvanligt ond sko som klämde rejält på stackars hälsenan och fick mig att halta halvhoppandes framåt på ett ben. Sedan insåg jag att jag inte skulle kunna tämja skon och gav då helt enkelt upp och lämnade de onda skorna hos föräldrarna samt köpte nya skor. Mina fötter tackade och bockade. De nya skorna är sköna men väldigt hala (har sladdat runt lite på kontoret idag) och dessutom skaver nu den högra skon litelite, men inte alls på samma sätt som de onda skorna.

Det skaver i ögonen. Jag somnar sent på kvällarna. Ligger och funderar och lyssnar på grannen som emellanåt verkar ägna sig åt något som närmast kan beskrivas som spontan och sporadisk kosackdans. Det fortsätter skava i ögonen av all e-post som ramlar in. Jag besvarar på löpande band men lyckas inte få ner antalet obesvarad e-post nämnvärt. Titt som tätt plingar det i e-postprogrammet…

Öronen skaver. Varannan låt som spelas på radio är Shakiras ”Hips don’t lie”.

Det skaver inombords. När det blir intensivt på jobbet blir jag emellanåt förtvivlad eftersom allt är så överväldigande, men jag försöker ta det lugnt, sortera, prioritera, men det är svårt. Jag vill göra allt och helst nu.

Hjärtat skaver. Ibland kanske det måste skava lite för att kunna läka, men om det hela tiden återigen blir inflammerat och man haltar fram, vad gör man då?

Nej, jag ska inte äta renskav till middag.