Somewhere inside you

Hemmagrisen skriver igen. Jag har just läst mina hypotexter från förra året, vid den här tiden på året, för att se hur allergin var då. Det var ju då korsallergierna utbröt. Då var jag bitter som fan över dem, nu i efterhand tycker jag gott att jag hade kunnat vara mer nöjd, då hade jag åtminstone inte astma varje dag.

Jag pratar ganska mycket med ett par kompisar om att bosätta sig, skaffa sig en bas. Vid det här laget har jag trynat ner mig i jorden riktigt bra här. Jag börjar kunna se tillbaka och förstå hur livet här tog sin form, hur alla faser var nödvändiga att genomgå. Nu har jag aktivt valt livet här.
Alternativen - att antingen flytta ner till min gamla hemstad igen, eller till en helt ny stad - får mig att rysa. Så himla hemmagrisig har jag blivit. Jag älskar mitt fina hem förutom när det letar sig in lukt av gamla ruttna ensilagebalar i huset. Det är inte fräscht. Men annars är det fräscht! Det är fräscht och fint och det enda som behövs är en tillfixad trädgård. Och något som konkret ska fixas är ett trädäck. Då kommer jag att vara helnöjd, då ska jag sitta där i några fina trämöbler på kvällarna, tända ljus, sjasa bort myggor, svepa in mig i en pläd och långsamt betrakta världen tillsammans med min man och möjligen ett glas Sourz. Då kommer jag att må gott.

Nog kommer vi att fixa det här med astman också. Bara min man får fortsätta med sin mark och sina kor. Bara jag kan köra en harv då och då, det är väl inte för mycket begärt? Jag står ut med äppelallergi, jag står ut med nötallergi, jag står ut med att behöva sitta inomhus varje björkpollensäsong, jag står ut med det, bara jag kan få sitta på min veranda på sommarkvällarna och spela töntiga spel och läsa tidningar och äta snacks. Jamen vi säger väl så?
Jag kan peta iväg en artikel då och då och sommarjobba på tidningen och på det viset kan vi väl få det att gå runt? Jag tror att det blir bra. Om tio år kanske vi kan öppna det där fiket vi pratar om ibland?

I väntan på detta tittar vi på filmer och läser trädgårdsböcker, fast våra fingrar är långt ifrån gröna, och intresset saknas ju egentligen, men vi vill ha en schysst trädgård att vistas i.
Filmer är bäst, sköna soffor likaså, datorn är min största bästis och just nu sitter jag här med lite läsk och en filt runt mig, och livet är fint. Life IS good. Om bara det där lite lönnfeta på magen och låren kunde smälta bort också.