Käck kväll

Astmatokdagen fick ett fint avslut i alla fall. Trots min astma åkte vi till närmsta stad, parkerade nära en affärsingång och jag smet in kvickt som tusan och strosade omkring i den luftkonditionerade affären ganska länge. Sköööönt. Sen var det hamburgare och sen en affär till. Köpte lite filmer, bland annat Station Agent som ALLA måste se för att den är så skön. Sen åkte vi hem och mannen åkte iväg för att jobba ett tag.
Barnen och jag tog en slö kvällsfika och plötsligt slår 4-åringen armarna om mig och säger "du är min finaste tjej! Min finaste mamma!" och ger mig en puss på kinden. Vackra ord för en mamma som annars mest får höra "bajskorv". Sen säger han "Mamma vet du hur en urinblåsa ser ut?" och formar ett O av mackkanterna han har ratat. Därefter börjar han prata om hjärnan, "den sitter UTANPÅ döskallen och döskallen är vit och hård. Längst bak på tungan har man små grejer där man kan känna om saker är goda, äckliga eller sura. Det har farmor och jag läst i hennes uppslagsböcker".

När lilla lillebror har somnat lägger storebror och jag oss i soffan, slänger först bort ryggkuddarna så att det blir rymligare, och så läser vi en gammal Alfons-bok två gånger om. "Det här är en bra bok, och trevlig också" blir omdömet. Nu ligger den lilla smulan i sitt rum tillsammans med pappa och läser en jättecool uppslagsbok från 1958 som han fick av faster på fyraårsdagen.

Jag sitter här, jag.